Rummet kan spegla en personlighet bättre än ett porträtt

Nya serigrafier av Susan Gillhög till Konstsällskapet Våga Se


Susan Gillhög

Konstnären Susan Gillhögs bildvärld är färgsprakande, kontrastrik och mycket rumslig. I hennes bilder är människorna närvarande, även om de inte är avbildade. Rummen är folktomma. men med sina mustiga färgerna ger de expressiva bilderna ändå ett befolkat intryck, eftersom spåren av människor; tecken på närvaro, mångfalden av detaljer som flyttar eller ändrar sig finns där.

Susan är född 1950 och bor och är verksam i Stockholm. Hon har arbetat på samma sätt ända sedan tonåren och kom som 18-åring in på Liljevalchs Vårsalong. 1978 hade hon sin debututställning på Galleri Händer i Stockholm och har sedan dess haft ett stort antal utställningar både i Sverige och internationellt.


Jag började tidigt, efter nian sökte jag till olika förberedande konstskolor. När jag var 20 kom jag in på Konstfack och gick där i fem år och sedan ett extra påbyggnadsår. Så totalt studerade jag sex år på Konstfack.



Två år efter sin examen från Konstfack reste Susan till Colombia för att arbeta som volontär vid en teatergrupp och samtidigt jobba med måleriet. Hon reste hem till Sverige ungefär vartannat år för att ha utställningar och kunde på så vis finansiera sitt liv i Latinamerika. Av olika skäl åkte hon sen vidare till Mexico City och sökte in på UNAM, Universitetet i Mexico.


Universitetet hade startat kurser i scenografi, regi och produktion.Jag gick scenografilinjen men man samarbetade även mycket med eleverna från regi och produktion. Mitt examensarbete var pjäsen The Zoo Story av Edward Albee som tar upp teman om bland annat isolering och ensamhet. Arbetet visades på UNAMs teaterscener och i olika fängelser.


Jag gjorde rätt mycket uppsättningar i Mexico, bland annat så var jag scenografiassisten vid filmen om Frida Kahlo som Paul Leduc regisserade. Det var väldigt fascinerande att få hålla i saker med ett sådant stort historiskt värde, bland annat Trotskijs brev till Frida Kahlo.


Tillslut åkte Susan hem till Sverige igen, delvis på grund av att hennes pappa blev svårt sjuk, men hon började också få väldigt mycket utsmyckningsuppdrag hemma. Hennes konstverk i olika tekniker, främst emalj, lyser bl.a. upp Uppsala akademiska sjukhus, Huddinge sjukhus, Tumba sjukhus och Astrid Lindgrens barnsjukhus, Hammarby sjöstad och tidigare även Gärdets tunnelbana.


Susan Gillhögs bilder har en hög kolorit och ett renodlat personligt intryck. Hon dras till varma färger och tycker om att skapa en balans mellan färger som egentligen inte “ska” passa ihop.


Färgen har en väldigt stor betydelse för mig. Jag tycker om att jobba med kontraster men även att jobba ton i ton, alltså samma färg fast i olika moment. Jag har alltid älskat färg och som barn klädde jag mig i illrosa och grönt till mina föräldrars förskräckelse. Som liten gillade jag också målarböcker mycket, speciellt delen i mitten där man fick måla vad man ville, i och för sig kunde man väl alltid ha göra det, men det gjorde man liksom inte för det fanns alltid en avbild att gå efter. Tidningen Året Runt hade en tävling där man kunde skicka in teckningar och jag målade små rosa fåglar som mitt bidrag. Min mamma sa “Men fåglarna är ju inte rosa.” Då sa jag “Jodå, det är dom!” Och så vann jag tävlingen! Det var min stora seger.


Så jag har nog alltid haft en tendens att använda färger där dom inte bör vara. Jag tycker om det helt enkelt. Hur ser världen ut i den eller den färgen? Hur ser en bro ut kadmiumgul istället för grå? Jag kan tycka att svart kan vara en glädjens färg lika mycket som gul kan vara sorgens färg.


Susan Gillhög

Utöver de intensiva färgerna är skuggorna återkommande i Susans bilder. De är ständigt närvarande och höjer färgintensiteten.


Jag är fixerad vid skuggor, de har följt mig redan som barn, en del var snälla, andra inte. Jag hade ingen som läste sagor för mig så skuggorna blev mina egna fantasifulla berättelser istället för sagor.


Susans nya serigrafier till Konstsällskapet Våga Se har titlarna; Stolskvaller, Prata med månen, Kuddlek och Salsa picante. Dom är tryckta i samarbete med Catarina Landberg vid Atelier Landberg i upplagor om 250 ex. Motiven är hämtade ur olika upplevelser från Susans liv.


När jag skapar mina bilder så plockar jag gärna olika upplevelser som jag haft; i Sverige, i olika delar av världen, hemma hos mig eller hos vänner. Jag vill få fram känslan av: vad är dom som har hänt? Vad är det som ska ske? Vem har varit här? I verket “Stolskvaller” jag jag plockat en stol från en väninnas hem och en stol från mig. Jag tänker att det förs en dialog mellan stolarna. Egentligen hade det lika gärna kunnat sitta en person på varje stol men nu gör det inte det. Kanske har människorna gått ut och lagt sig vid havet eller är borta och köper en glass för det är så varmt.


I andra bilder kan jag plocka delar från mina upplevelser i Mexico. Jag åker ju vanligtvis dit vartannat år och saknar det mycket nu när jag inte har kunnat resa pga pandemin. Jag älskar Mexikos tavernor, deras restauranger och mat framförallt. I verket “A salsa picante” ville jag gärna skildra glädjen med att äta och dricka. Jag har en rätt stor förälskelse i tequila.


Gemensamt för alla mina bilder är interiörerna. Jag har alltid varit fascinerad av rumslighet. Rummet kan spegla en människas personlighet bättre än ett porträtt.

 

Serigrafierna av Susan Gillhög är en del av Konstsällskapet Våga Ses konstkollektion som innehåller över 150 olika grafiska blad av över 50 konstnärer. Allt originalgrafik, numrerat och signerat av konstnären. Som medlem får du välja ett valfritt verk ur kollektionen.

>> Läs mer om Susan Gillhögs nya serigrafier >> Läs mer om trycktekniken Serigrafi

250 visningar0 kommentarer

Senaste inlägg

Visa alla