Yngve Brothén är en av Konstsällskapet Våga Ses senaste konstnärer. ”Minne av en sommar” är samlingsnamnet för fyra litografier som du som medlem kan välja bland, som en premie i medlemskapet. Vi träffar Yngve och pratar lite mer om hans bakgrund, konstnärskap och samarbetet med oss!
Yngve Brothén är född 1955 och uppvuxen i Rydal, ett litet brukssamhälle utanför Borås/Varberg. Sedan han avslutade sin konststudier på Hovedskous Målarskola 1981 har han nästan alltid jobbat med konst på ett eller annat sätt.
Du kommer från en arbetarklassbakgrund, hur kom konsten in i ditt liv?
Jag tyckte det var väldigt roligt att teckna från det att jag kunde hålla i en penna. I gymnasiet valde jag teckning som tillval och mina föräldrar var väldigt stöttande. Jag flyttade till Göteborg 1976 och började på konstskola. Tanken var inte att bli konstnär utan snarare att bli teckningslärare. När jag kom till Göteborg hade jag inte sett så mycket konst ens. Min första riktiga konstupplevelse fick jag när jag var 17 år. LG Lundbergs utställning ”Skärmar” visades på Borås Konsthall. Det var en sorts nyrealism som jag verkligen fastnade för.
LG Lundberg var den första inspirationskällan
Yngve studerade på Målarskolan till 1981 och sin första separatutställning hade han 1986 på Galleri Garmer i Göteborg. När började du förstå att du kunde livnära dig på konsten?
Mina sätt att dra in pengar på har alltid varit kopplade till konst, bland annat var jag under
90-talet redaktör för Paletten - Sveriges då största tryckta tidning om konst. Men det var först efter utställningen på Galleri Garmer som jag började se konstnärsyrket som en faktiskt möjlighet.
Hur såg din konst ut i början av din karriär?
När jag slutade skolan fanns det ett postmodernt tänk i konstvärden. Det krävdes alltid att man hade någon idé med sina verk. Istället började jag jobba med mönster. Det fanns ingen idé kring mönster och mönsters resultat.
Yngve jobbade i storformat med sina mönstermålningar. Arbetet resulterade i en separatutställning på Mors Mössa i Göteborg 1993. I utställningen var mönstret i fokus och just 6-hörningen var ett viktigt motiv. I utställning fanns också en videodokumentation om hur arbetet i ateljén gått till.
Hur gick du vidare från arbetet med mönster?
Konsten kunde inte längre berätta någon historia. Efter min pappas bortgång gick jag till ateljén i 2 års tid utan att producera något. Jag började plocka fram gamla familjealbum. Jag ville tillbaks till gamla minnen och blev inspirerad av fotografiernas blanka ytor.
Berätta om din speciella teknik.
Jag har hittat på den själv, en journalist kallade den i ett reportage för ”baklängesmåleri”. Jag börjar med att måla med akrylfärg på glas. Jag målar motivet som ska vara längst fram i bilden först och jobbar mig bakåt. När målningen är färdig blötlägger jag den för att få färgen att lättare släppa från glaset. När jag drar bort färgen blir målningen lossnar hela bilden som ett tunt hudlager. Jag fäster den på en duk med den sida som tidigare varit mot glaset, uppåt. Slumpmässiga krackeleringar kan uppstå men ytan blir alltid spegelblank. Jag har alltid haft svårt för spår av penseln. Inte i andras målningar men i mina egna. Jag vill inte ha någon ytlig struktur.
Yngves typ av måleri skapar en känsla av ett förfall. Fotografierna han utgår från kan vara relativt nya men med sin teknik skapar han en effekt som gör att verken ser ut att komma från en annan tid.
Vilka är personerna i dina bilder?
Jag använder mycket min egen familj som motiv men när jag började se mina barn i något slags förfall så kändes det obehagligt. Jag började måla mig själv som liten istället.
Du är en av årets konstnärer som gjort verk till Konstsällskapet Våga Ses medlemmar, hur känns det?
Att som konstnär kunna sprida sin konst till så många människor och samtidigt hjälpa unga konstnärer med stipendium känns fantastiskt! Konstsällskapet Våga Se är verkligen en strålande idé.
Dina litografier föreställer olika blombuketter och har samlingsnamnet "Minne av en sommar". Vad handlar bilderna om?
Jag hittar min inspiration i min omgivning, överallt. En idé kan bara komma upp från ingenstans. Verken till Våga Se, och mitt konstnärskap i stort, handlar mycket om tid, minnen och existentiella frågor. En sommardag plockade jag en fin bukett och bestämde mig för att måla av den. Jag tycker att en blombukett symboliserar tiden, åldrandet och minnen.
Litografierna i serien "Minne av en sommar" ingår i Konstsällskapet Våga Ses medlemskap.