En känsla av vakandet

Nya skulpturer till Konstsällskapet Våga Se

Konstnärsduon Jarlform grundades 2018 och består av Agnes Jarl och Anna Eriksson. Deras verk är samarbeten genom tanke och material men de besitter individuella kunskaper under processen och resultatet blir på samma gång vackert och starkt, skört och mörkt. I experimenterandet med teman som barn- och kvinnoväsen, natur och väktare vill dom skapa känslan av något som vakar över oss.

Jarlform
Konstnärsduon Jarlform: Anna Eriksson och Agnes Jarl

Vi träffar duon i deras ateljé i Bergshamra i Stockholm. Det är april och dom är mitt i skapandet av skulpturerna till Konstsällskapet Våga Se. Två skulpturer i upplagor om 150 exemplar ska göras och processen är mycket krävande och lång men dom är båda väldigt exalterade för uppdraget. Agnes: Det känns fruktansvärt roligt! Jag är en sån som inte egentligen inte vågar känna efter förens förens allt är klart så jag inte jinxar nåt, men jag tror att när vi lämnar ifrån oss alla skulpturerna kommer det känns fantastiskt. Anna: Det är mycket ansvar och det känns väldigt roligt att axla det. Så glad och ja, vördnadsfull, känner jag mig inför uppdraget.

Agnes: Och vi tycker att Konstsällskapet Våga Ses sätt att arbeta är väldigt fint och klockrent. Det ligger så fint i linje med vad vi själva tycker, konst ska ju vara tillgängligt.


Skulpturerna till Konstsällskapet Våga Se har titlarna Väntan och Karaktären. Enligt duon kan dom fungera som skyddsväsen. Anna: Våra konstnärliga teman just nu är natur, barn och väktare och för oss kan dessa skulpturer fungera nästan som skyddsväsen. Men det måste måste inte vara, det kan vara någonting som man kan koppla sig till om man vill, vågar se, eller börjar känna efter. En känsla av vakandet. “I väntan på” har vi också pratat mycket om. Mycket i livet känns som att det är väldigt linjärt, man skapar ett mål, när det och sen börjar man med nästa grej. Vi tycker mycket om det här med “I väntan på”. Vi gillar ägg, knoppar och barn. Agnes: Verkligen! Exakt så. Jag älskar ägg, knoppar och barn och det är verkligen en tematik som har smugit sig på och är väldigt central just nu.


Jarlform föddes under initiativ av Agnes tidigt under sin utbildning på Konstfack. Under utbildningen träffade hon Anna och dom slog sig ihop och började skapa tillsammans som en konstnärsduo. Agnes: Jag har alltid hållit på med konst och framförallt hantverk. Efter gymnasiet gick jag en kurs Raku-bränning på Capellagården på Öland och då blev jag helt fast. Efter sen gick jag på Nyckelviksskolan i 1 år med inriktning keramisk formgivning. Sen 5 år på Konstfack, bildlärarprogrammet och det var under den tiden jag startade Jarlform som blev min relation till att arbeta med konst professionellt. Samtidigt lärde jag där känna Anna och vår konst började vävas ihop och vi bestämde oss för att slå oss samman som konstnärsduo. Anna: Ja det funkade bra för vi hade liknande tankar men olika intressen och kompetenser inom det keramiska fältet. Agnes styrka är skulpterande och att få fram dom här olika karaktärerna och personligheterna medans jag former mer abstrakt och bygger formerna som vi sen använder för att göra skulpturer i upplagor.



Agnes och Annas började arbeta tätt ihop för ungefär ett år sedan, men redan 2018 visade dom en utställning med sina Snäckväsen, något som kommit att bli ett signum för duon. Agnes: Jag är samlare. Det är ju du också för den delen Anna, igår plockade du ju typ 30 knoppar på vår promenad. Hursomhelst har jag samlat snäckor, alltså snigelskal, från Norra Öland på gården där jag Under somrarna växt upp. Snäckorna har gjutits gips och sen tryckts med lera och satts samman för att bilda håret på våra snäckväsen. Många förstår, eller ser nog inte först att håret är gjort av snäckor. Men det är verkligen ett huvud av snäckor. Våra snäckväsen vill jag aldrig sluta göra. Det är roligt att ge dem alla ett unikt uttryck. Anna: Jag har inte samma känsla men det är nog för att jag gör dom andra, tunga bitarna. Agnes: Anna trycker dom. Jag gör inte det. Anna: Det är en ganska komplicerad form med nacken och den väldigt smala halsen. Och sen alla fina detaljer som man vill ha med, och gropigheter i snäckorna. Det gör rätt avancerat och skört vilket ju du tycker är läskigt för går det sönder när jag gjuter är det ju originalet som går sönder. Agnes: Det är jobbigt för när jag gör originalen så är jag väldigt inne i det och ser det som en förlängning av mig själv. Jag har därför jättesvårt att göra gjutformar av originalen, det är för läskigt och går det sönder är det hemskt. Jarlform och sättet vi jobbar på hade inte funkat utan Anna för jag hade inte vågat gjuta en enda skulptur. Jag kommer inte över den tröskeln. Det är som att stoppa ner sitt barn i gips. Vem gör det liksom? Det är precis så det känns! Jag kan inte ens titta när Anna gör gjutformarna, när hon häller på gipset på skulpturerna får dom ju ingen luft. Det låter helt vansinnigt men precis så är det.


Snäckväsen
Snäckväsen

Skapandeprocessen är lång och uppdelad mellan duons olika styrkor. Agnes: Jag hittar min inspiration hela tiden, överallt. Just nu är temat mycket av födelse, knoppar, barn och tid. Inspirationen hämtar jag från det som omger mig, Allt från samtal med vänner till bra musik. Jag gör ett typ av “väsen”, bygger upp en solid lerklump, formger. Ofta gör jag flera olika varianter och hittar former jag gillar mer eller mindre. Ofta görs originalen när jag är på i ateljen/ladugården på Öland. När jag känner mig nöjd går jag till Anna och ber om feedback och bekräftelse, efter det så reviderar jag ofta delar av olika skäl.

Anna: Det kan blir att jag då typ säger att det är någonting som är off med den här biten, eller att du behöver lägga till nåt. Det är svårt för du älskar ju alla dina kreationer väldigt mycket, det finns väldigt mycket kärlek.

Agnes: Ja alla är mina bebisar. När dom är klara är det en annan femma men just när jag precis ha gjort dom och dom fortfarande är fuktiga ligger dom mig nära om hjärtat. Anna: Sen när vi är nöjda med uttrycket så kommer jag och är jättejobbig för då ska ju jag kanske göra en form på den. Till Våga Ses skulpturer ville vi ha formerna gjorda i två delar för att kunna arbeta med dem på ett bra sätt. Jag började med att titta på om det ens var möjligt att göra dom i två delar och vi laborerade mycket med uttryck för det får inte gå förlorat. Då är det ingen idé att vi gör en form.


Sen börjar gjutningsprocessen i gips, en del i taget och man vet aldrig hur gjutningen blir förens efteråt. När formen är klar behöver den torka helt och därefter börjar Annas process att för hand trycka ut leran i formerna. Anna: Det är mycket teknik och tålamod. Det gäller att verkligen att få ut leran ordentligt i formen, om man inte gör det så blir det mycket tryckstreck. Jag trycker ut leran i båda delarna av formen och sen sätts de samman. När jag sen tar ut skulpturen ir formen ger jag den en första behandling, tar bort tryckstreck och tryckskägg. Sen skickar jag den vidare till Agnes för finlir. Anges: Ja och då lägger jag i snitt en timme till på dom. Sista finishen, alla är lite olika fast ändå lika. Sen bränns dom, 2-3 gånger och jag håller på med glasyrer länge och blandar allt från grunden. Just till Våga Ses skulpturer har jag tagit fram en glasyr som är väldigt svår och jobbig att hålla på med, väldigt oberäknelig men just det gör den fantastiskt fin! Sen signerar jag med en krokig liten handstil.

 

Väntan, glaserat stengods, 150 ex, h:13 cm b:6 cm d:9 cm Karaktären, glaserat stengods, 150 ex, h:12,5 cm b:10,5 cm d:8 cm

Skulpturerna av Jarlform ingår i Konstsällskapet Våga Ses specialkollektion. För att välja ett av dessa verk krävs två aktiva medlemskap i samma namn eller inom familjen. För att få båda skulpturerna krävs fyra aktiva medlemskap. Kan ej kombineras med ej uthämtade verk från tidigare medlemsår.



438 visningar0 kommentarer

Senaste inlägg

Visa alla